marcuspereira

När Marcus gör något går han in för det till 100%. Strävar alltid efter perfektion, är inte rädd för att anta en utmaning. Spelar ingen roll om det handlar om att sprida kroppsvätskor på offentliga toalettspeglar för en tjuga eller springa 400 meter under 50 sekunder för en femhundralapp. Det. Ska. Göras.

Det första klarade han tydligen galant. För att klara det andra behöver han en spruta från en jamaicansk sprintercoach. Ibland behöver man hjälp. Som nu med bloggen.

Marcus sköter som ni vet sin nya storsatsning från Madeira och är i desperat behov av hjälp. Anledningen till detta tros vara att grammatiken försvinner ut i Atlanten. Obekräftade rykten, dock med övertygande substans.

Enligt presentation i tidigare inlägg har jag tydligen en vass tunga och en förmåga att härja med motorsågen. Kanske. I övrigt är det grovt förtal. Nekar till allt men tänker ändå hjälpa till.

Marcus vill nå toppen genom att störta eliten. Jag fick utstå massivt tjat innan jag valde att acceptera. Planen var att ge sig på kenzas.se. Väl där är det krampen i ”scroll-fingret” som håller mig vaken innan jag fastnar för en bild.

Kenza har en tatuering bakom örat. HOPE står det. Citat: ”En liten (men otroligt betydelsefull) tatuering! En liten påminnelse till mig själv om att aldrig ge upp, att alltid ha hopp. Efter regn kommer solsken, ungefär. Och jag hoppas.”  citat slut.

Måste ifrågasätta. Tatueringen sitter alltså bakom örat. Försök att kolla er själva bakom örat. Gick det bra? Inte? Försök när du står framför en spegel. Är håret i vägen? Ont i nacken? Obehagligt för ögonen? Fan måste testa med ytterligare en spegel. Succé, hoppet lever! 

Danne